Fältresa: Ångermanland och Västerbotten

Under hösten 2024 fick vi inom projektet Hållbara vattenvägar möjlighet att delta vid den fyra dagar långa fältresa som genomfördes i Ångermanland och Västerbotten inom ramen för NAP-processen som berör både Ångermanälven och Vojmån. I detta avseende samarbetar länsstyrelsen i Västerbotten och Västernorrland, och det var Maria Ed Sundin (Ångermanälvens vattenregleringsföretag) som var huvudansvarig för fältresan. Förutom representanter från länsstyrelserna och Ångermanälvens vattenregleringsföretag så deltog representanter från Uniper, Vattenfall, Statkraft, Sollefteåforsens AB och Vattenkraftens miljöfond. Totalt var det 27 deltagare (inklusive oss forskare) som under fyra dagar besökte ett antal anläggningar i syfte att diskutera olika möjligheter och utmaningar förknippade med dessa i relation till den kommande prövningen.

Nedan följer en översiktlig dokumentation av denna fältresa baserade på de notat som Filip Klang och Kajsa Moberg tog och som senare bearbetats av Therese Bjärstig. Notera att samtliga stopp som gjordes inte finns med i denna redogörelse, men allting finns dokumenterat i forskningsprojektet. Samtliga foton är tagna av Filip Klang om inte annat anges.

Våra assistenter Filip Klang och Kajsa Moberg vid en kaffepaus och stopp i Laxbäcken. Foto: Therese Bjärstig

Dag 1 måndag den 7 oktober

Sollefteåforsen

Resan inleddes med att besöka Sollefteåforsen där Anders Bergman (Sollefteåforsens AB) leder gruppen och berättar om kraftverket som har 3 turbiner. Anders berättar om vattenflödet och olika alternativ för fiskvägar. Eftersom kraftverket ligger mitt i stan är det svårt att bygga effektiva fiskvägar. Vänster sida i vattnets färdriktning finns byggnader så höger sida är enda alternativet. Då blir fiskvägen väldigt lång och mynningen på nedre sidan av kraftverket hamnar bortom bron som går över älven. Det blir därför långt från kraftverket och fiskarna kan ha svårt att hitta in i fiskvägen. Det odlas även fisk i kraftverkets lokaler via entreprenad. Här diskuterades möjligheten att sätta ut äldre fisk/yngel än vad som görs idag. I vanliga fall sätter man ut ettårig. Tvåårig fisk överlever eventuellt lättare. Anders och Marcus Bryntesson (Fiskeribiolog, länsstyrelsen Västernorrland) leder samtalet.

Anläggning för fiskodling hos Sollefteåforsens AB.

Bussresa mot Saxnäs via Åsele

Bryntesson svarar på frågor om fiskutsättning och kompensation och eventuella resultat av dessa åtgärder. Därefter delas resenärerna in i grupper om 3-4 personer, de som sitter närmast i bussen, för diskussioner i bikupor. Tina Buckland (Länsstyrelsen Västerbotten) vill att de diskuterar syfte och mål med resan för varje enskild aktör. Efter diskussionerna om 15 minuter så får de som sitter närmast presentera. Resultatet av diskussionen sammanfattades därefter av Tina. Huvudsakligen kan sägas att förståelse för vattensystemet och de olika aktörernas utgångspunkter var det som lyftes. Deltagarna var överens om att allt detta var lättare om man träffade och lärde känna varandra.

Senare på bussresan delades deltagarna in i grupper för ytterligare bikupa. Denna gång diskuterades hur man ville att man skulle vara mot varandra under resan. Det var aktiva diskussioner och efter cirka 15 minuter fick Tina avbryta för att höra vad folk hade pratat om och generellt så var det att ge varandra utrymme att prata till punkt och att hålla högt i tak i diskussionerna då inga beslut eller löften sker under resan.

Åsele kraftstation

Vid Åsele kraftstation ger Vattenfall ger en kort presentation och berättar att det funnits abborre, öring och lax men att fiskbeståndet förändrats med tiden. Ulf Carlsson (Länsfiskekonsulent, Länsstyrelsen Västerbotten) berättar att han växt upp i området och fiskat här men att han sett beståndet förändrats och att en art kan ta över vattenförekomsten. Ett tag var det mycket abborre, sen mer öring och nu är det mest brax. Ulf berättar att Viskasjön drabbats av algblomning ett par år i rad och menar att det kan bero på närliggande skogsbruk och brist på genomflöde av vatten. Stillastående vatten drabbas lättare av algblomning. Älvfåran är tömd på sten och stenen har lagts som vallar på fårans stränder, det finns därför ingen naturlig strand och det finns ingen växtlighet på sidorna. Stränderna är viktiga för den biologiska mångfalden, då insekter och fåglar trivs vid strandkanterna.

På andra sidan älven kan man delvis se stenvallen från stenarna som samlats från älvens botten.

Dag 2 tisdag den 8 oktober

Saxnäs grunddamm

Vattnet rinner från höger till vänster. Vägen går över dammen. Vattnet på höger sida står högre än på vänster sida. Nivåskillnaden syns dock ej tydligt på denna bild.

Vattnet som passerat dammen och vägen. Längre fram finns ytterligare en damm, idag är dammen under vattennivån. Vattnet fram till den andra dammen brusar sig medan vattnet efter dammen ligger spegelblankt.

Detta kallas för “damm i damm” vilket ger ett mer estetiskt vatten för de sjönära tomterna och det lugnare vattnet efter den andra dammen utgör en bra miljö för fiskföda. Denna typ av damm kräver dock en del underhåll och behöver ett konstant vattenflöde eftersom det annars kan bildas alger och lukt.

Kultsjöns regleringsdamm med fiskväg 

Vid Kultsjöns regleringsdamm låg fokus på en fiskväg som gick upp längst vänster sida av kraftverket i vattnets flödesriktning. Väggarna i trappan, de väggar som ledde ner mot nästa trappsteg, var gjorda i trä. De översta trappstegens väggar släppte igenom vattnet under vattenytan, medan de nedre trappstegen släppte igenom vattnet i en skåra i väggen uppe vid vattenytan.

De övre trappstegen släpper igenom vatten under vattenytan i ett hål i väggen, de nedre trappstegen släpper igenom vattnet uppe vid vattenytan i en skåra i väggen.

Vid fiskvägen uppstod en diskussion om underhållet av fisktrappan skulle tas upp i NAP eller inte. Tina Hedlund (ÅVF) argumenterade att trä ruttnar med tiden och att det kommer att behövas underhållas, men om det tas upp i napp kanske underhållet måste göras inom tre år och livslängden på träväggarna kanske är tio år till. Vad som ska ingå i NAP var en genomgående frågeställning under hela resan och är fortsatt uppe för diskussion.

Kultsjöån, Dimforsen

Vid dimforsen växer en hotad art av lav, hårig skrovellav. Den förekommer i forsdimmezonen intill vattenfallen på träd, gärna gran. Diskussioner förekom på platsen om förändrat vattenflöde i forsen kunde påverka laven negativt. Vilka naturvärden ska man prioritera? Ändrat vattenflöde hade kunnat vara fördelaktigt för fiskbeståndet i forsen men kanske påverka laven negativt.

Kulturmiljöstopp i Stalon

I Stalon gjordes ett stopp för att titta på kulturmiljövärden i form av fornlämningar, de äldsta uppskattades vara mellan 4-6000 år gamla. Dag Lantz (Antikvarie/arkeolog, Länsstyrelsen Västerbotten) höll först en presentation från bussen, innan sällskapet kliver ut och tittar närmre på en strandkant som håller på att erodera. Erosionen kan möjligtvis vara ett resultat av förändrad vattenmiljö som ett resultat av vattenverksamhet. Relevanta frågor som dök upp var huruvida detta skulle hanteras i NAP och hur vattenkraftsägarna skulle hantera frågan, det frågades om alla lämningar var lika värdefulla och om man var tvungen att bevara allt. Dag poängterade att varje enskild lämning är en individuell kunskapsbank och skall bevaras, kulturmiljölagen är även tydlig på den punkten men att det kan bli så att lagar står emot varandra, och man får se från plats till plats och lämning till lämning. Går lämningarna inte att spara på platsen de hittas måste man i värsta fall flytta på dem eller dokumentera dem.

De lämningarna som hittats på den stranden där sällskapet stannade var eldstäder, kokgropar, stenflis som slagits av när man tillverkat verktyg eller annat och bränd sten som omringat eldstäder. Vissa av dessa fynd hade gjorts ute i vattnet vilket var ett tecken på att marken eroderat och ett tecken på att man valde att placera dessa kokgropar och annat precis vid strandkanten. Eftersom ordentliga inventeringar inte riktigt gjorts i norr var det osäkert om man placerat dessa gropar även längre in mot land.

Dag Lantz (till höger i bild) håller presentation på strandkanten där arkeologiska fynd gjorts. I handen håller han ett instrument som används för att se olika lager i jorden. Det är ett ihåligt spett som körs ner i marken och när det förs upp följer jorden med. På så vis kan man se vilka olika lager som finns i marken på platsen, till exempel rester av kol från en eldplats. Till vänster i bild återfinns en informationstavla om platsen och fynden som gjorts.

Det finns en tydlig skillnad på hur kulturmiljö ser ut i norr och söder. I norr tycks de kulturvärdefulla delarna i stora drag handla om arkeologiska fynd, boplatslämningar, hällristningar längst med älvarnas stränder medan de kulturvärdefulla delarna i syd handlar om byggnader, konstruktioner och maskiner tillhörande vattenkraftverken själva (exempelvis kvarnar, sågverk) som verksamhetsutövarna ofta själva vill bevara.

Ytterligare stopp denna dag var i Laxbäcken för att titta på uppdämning av Laxbäcken samt ett stopp vid Lillån och dess torrfåra.

Torrfåran vid Lillån. Foto: Kajsa Moberg

Dag 3 onsdag den 9 oktober

Vojmsjön, Vojmån och Gråtanån

Vid Vojmsjön berättar representanter från länsstyrelsen att det finns hög prioritet för åtgärder. Det behövs en fiskväg och en översikt av minimitappningen. Det har gjorts mindre åtgärder och restaurering av flottningslämningar historiskt men inga storskaliga åtgärder. I anslutning till Vojmån diskuterades vattentappning, erosionsproblematik, och restaurering, medan det i Gråtanån diskuterades kopplingen till Vojmån och lite ytterligare kring kulturmiljövärden.

Vilhelmina kraftverk och Volgsjöfors kraftverk

Vid Vilhelmina kraftstation lyfter Daniel Lewandowski (ÅVF) problemet med issörja som bildas vid dammen. Issörja bildas när det fryser men vattnet rör sig för mycket för att bilda ett istäcke, i stället lägger sig isen som slush på vattenytan. Issörja kan ha en dämmande effekt och orsaka igensättning av inloppet till kraftstationen. Dagen avslutas med ett besök vid Volgsjöfors kraftverk.

En bild från stoppet vid Vilhelmina kraftverk. Foto: Kajsa Moberg

Dag 4 torsdag den 10 oktober

Edensforsens kraftverk och Långbjörn kraftverk

Den sista dagen inleds med ett stopp vid Edensforsens kraftverk och dess torrlagda sträcka. Nästa stopp är Långbjörn kraftverk där länsstyrelsen beskriver energiomvandlarna i fåran som problematiska eftersom fiskar slås ihjäl mot dem när de kommer igenom luckorna och man undrar om de verkligen fortfarande behövs. Energiomvandlare ser ut som små ramper som är placerade i botten av vattenkraftverket, i fåran där vattnet slår ner när det far igenom luckorna. På den specifika platsen svänger torrfåran snabbt åt vänster och vattnet bromsas för att undvika meander.

I botten av kraftverket syns olika energiomvandlare som bromsar vattnet när det forsar mot kurvan som kommer efter kraftverket

Lasele, Nämforsen och Forsmo kraftverk

Nästa stopp var Lasele kraftverk där fokus låg på begränsad mintappning och elfiske. Därefter fortsatte resan till Nämforsen kraftverk där deltagarna fick se hällristningarna och således även diskuterade kulturvärden samt turisttappning. Sista stoppet på resan var Forsmo kraftverk där deltagarna fick se en påverkad naturfåra och diskuterade havsvandrande fisk.

Nämforsens kraftverk där det återfinns hällristningar. Foto: Kajsa Moberg

Deltagarna sammanfattade resan med att de var positiva till dess planering och genomförande och applåderar planeringsgruppen för deras arbete. Deltagarna säger att de kommit närmare varandra och faktiskt haft det riktigt trevligt!